Ännu en hemsk historia. Lyllos alla emosar (:
Såhär på den alldeles underbart soliga morgonkvisten måste jag få berätta en hemsk historia, som jag hörde talas om här om veckan.
Förr i tiden, när sådana som jag fortfarande var relativt små (eventuellt ej fanns), använde man sig ofta av ett ting som inte var allt för olikt det vi idag kallar "studsmatta"(ett utmärkt exempel på en sådan finner ni i Disneys film DUMBO), på brandstationerna runt om i världen. Eller kanske bara här i vårat o' så älskade Södertälje, vem vet? Dessa användes i sådana fall när både kloka och mindre kloka människor var tvugna att hoppa från höga höjder av speciella och icke speciella anledningar.
Och var vill jag då komma med denna högst ointressanta faktatext? Jo, för ett x antal år sedan började detta lustiga hjälpmedel att försvinna från brandstationerna, helt varför vet jag så klart inte. Jag är ju ändå inte en sådan som är expert på det här finurliga ämnet. Nå väl, en av anledningarna var i alla fall en av de hemskaste på hela denna vackra - eventuellt fula - jord:
När ett av alla dessa stackars "hoppoffer" skulle rädda sitt eget liv genom att hoppa från ett ganska högt antal meter upp i luften, ned på den lilla studsmattan, råkade han vara aningen oskillat.. Han flög nämligen av och slog huvudet i marken. Detta resulterade till något fruktansvärt, något alldeles fasansfullt. Det mest hjärtekrossande jag hört i hela itt liv:
Han förlorade alla sina smaklökar!
När hans liv skulle räddas vreds hela alltet och plötsligt var det mer förstört än vad alla affärer i Södertälje för tillfället är.
Kalkon medlider
Det var sannerligen en sorglig historia. Synd att inte Mc Gyver var där och räddade situationen..
Förr i tiden, när sådana som jag fortfarande var relativt små (eventuellt ej fanns), använde man sig ofta av ett ting som inte var allt för olikt det vi idag kallar "studsmatta"(ett utmärkt exempel på en sådan finner ni i Disneys film DUMBO), på brandstationerna runt om i världen. Eller kanske bara här i vårat o' så älskade Södertälje, vem vet? Dessa användes i sådana fall när både kloka och mindre kloka människor var tvugna att hoppa från höga höjder av speciella och icke speciella anledningar.
Och var vill jag då komma med denna högst ointressanta faktatext? Jo, för ett x antal år sedan började detta lustiga hjälpmedel att försvinna från brandstationerna, helt varför vet jag så klart inte. Jag är ju ändå inte en sådan som är expert på det här finurliga ämnet. Nå väl, en av anledningarna var i alla fall en av de hemskaste på hela denna vackra - eventuellt fula - jord:
När ett av alla dessa stackars "hoppoffer" skulle rädda sitt eget liv genom att hoppa från ett ganska högt antal meter upp i luften, ned på den lilla studsmattan, råkade han vara aningen oskillat.. Han flög nämligen av och slog huvudet i marken. Detta resulterade till något fruktansvärt, något alldeles fasansfullt. Det mest hjärtekrossande jag hört i hela itt liv:
Han förlorade alla sina smaklökar!
När hans liv skulle räddas vreds hela alltet och plötsligt var det mer förstört än vad alla affärer i Södertälje för tillfället är.
Kalkon medlider
Det var sannerligen en sorglig historia. Synd att inte Mc Gyver var där och räddade situationen..
Kommentarer
Trackback
